Om du är ett fan av Den vita lotusen vet du förmodligen redan att den här serien av Max går långt bortom sin påkostade scenografi, spända relationer eller satiriska ton. I varje säsong är föremålen och, särskilt, böckerna som karaktärerna läser viktiga ledtrådar som hjälper oss att förstå deras psykologi, deras ambitioner och till och med deras emotionella brister. Dessa böcker dyker inte upp av en slump: de är noggrant utvalda för att förstärka berättelsen , och idag ska vi visa dig med denna titt på de mest relevanta titlarna som hittills setts under de tre säsongerna av denna underhållande serie. Observera.
Säsong ett: Hawaii, Existentialism och Class Critique
Vi ägnade det inte så mycket uppmärksamhet då, men i Hawaiis paradisiska miljö introducerade den första säsongen av The White Lotus oss till flera slående titlar, särskilt genom Olivia och Paula, de två universitetsstudenterna som utmärkte sig för en detalj som är ovanlig i tv-fiktion: de läste alltid. Och vad läste de? Inget lättsamt, definitivt.
- Den bärbara NietzscheDenna samling av den tyske filosofen Friedrich Nietzsches grundläggande texter passade inte bara in på bilden av unga intellektuella som Olivia (Sydney Sweeney) och Paula (Brittany O'Grady) ville projicera, utan bevisade också deras försök att göra uppror mot den privilegierade värld som de paradoxalt nog var en del av.
- Kön i tvist av Judith Butler: En klassiker av samtida feministisk tanke. Olivia kastar detta som ett grävande på en manlig gäst och påpekar att hennes böcker är "tillbehör", även om den ironiska kommentaren antyder att de faktiskt säger mycket mer än de verkar.
- Drömtydning Sigmund Freuds: Freuds psykoanalys kan här fungera som en spegel för de underliggande spänningarna mellan karaktärer, även i ofarliga scener som att läsa vid poolen.
- Den stora vän, av Elena Ferrante: Läst av Rachel (Alexandra Daddario) representerar den inre oro hos en kvinna som försöker hitta sin plats i världen. Romanen, den första delen i Ferrantes napolitanska saga, behandlar teman som kvinnlig vänskap och klasskillnader, vilket perfekt återspeglar de tvivel som Rachel känner om sitt nya äktenskap och identitet.
Säsong 2: Sicilien, komplexa relationer och metaforiska tolkningar
Den andra delen av Den vita lotusen utspelar sig på Sicilien och använder böcker med större subtilitet, men också med större symbolisk tyngd. Här använder karaktärerna sin läsning som en sköld, ett tecken på distansering, eller till och med som en visuell kommentar till tillståndet i deras relationer.
- Allt är jävligt av Mark Manson: Den här uppsatsen dyker upp i händerna på Ethan (Will Sharpe), en karaktär som är instängd i ett misslyckat äktenskap. Manson tar upp hur hopplöshet är oroväckande vanligt trots att han lever i en tid av överflöd. Det verkar som den perfekta återspeglingen av en existentiell kris hos en man som, trots att han har allt, känner sig tom.
- Ljud öken Av Valeria Luiselli: Harper (Aubrey Plaza), en kritisk och cerebral kvinna, tar sin tillflykt till denna roman som kombinerar personliga och politiska berättelser. Det är en berättelse om migration, identitet och familjekonflikter.
Böcker den här säsongen hjälper till exempel att lägga särskild tonvikt på misslyckade äktenskap, vilket accentuerar kontrasten mellan äktenskaplig dynamik.
Säsong 3: Thailand, Introspection och Celebrities
Den tredje säsongen, som utspelar sig i Koh Samui, Thailand, fortsätter att använda böcker symboliskt, även om det den här gången finns ett mer introspektivt och personligt tillvägagångssätt i linje med de nya karaktärernas interna dramer.
- Jag heter Barbra av Barbra Streisand: Jaclyn Lemon (Leslie Bibb) läser självbiografin om sångerskan och skådespelerskan, en bok på nästan tusen sidor där Streisand berättar om sitt liv, sin osäkerhet, sina kärlekar och sin karriär. Valet understryker att Jaclyn, en skådespelerska fylld av osäkerhet under sin vackra fasad, finner tröst eller inspiration i memoarerna från en annan stark kvinna i den mördande miljön i Hollywood.
- Vacker och förbannad av F. Scott Fitzgerald: Den tredje säsongen innehåller också Victoria Ratliff (Parker Posey) som läser den här romanen om den rika amerikanska eliten på 1920-talet. Verket skildrar dekadens insvept i lyx, en perfekt parallell till karaktärernas sofistikerade fasad som döljer osäkerhet, spänningar och känslomässigt kaos.
- Essential Rumi av Jelaluddin Rumi: Vad kan vi säga om vår älskade Chelsea (Aimee Lou Wood) och hennes besatthet av den andliga världen. Bara hon kunde läsa Rumis verk och till och med prata om det med Saxon, som inte fullt ut förstår hennes fascination av sufimystikerns poesi.
Den här säsongen har vi också sett hur böcker fortsätter att vara ett kraftfullt berättande verktyg . De är inte alltid lätta att identifiera, men med tiden har det till och med bildats en sorts "inofficiell bokklubb" kring serien, där tittarna blir intresserade av dessa verk och uppmuntras att läsa dem.
Vad säger dessa böcker om The White Lotus?
Under de tre säsongerna framträder ett mycket tydligt mönster : böckerna är en förlängning av varje karaktärs undermedvetna. De används inte bara som rekvisita, utan som en integrerad del av världsbyggandet kring gästerna i White Lotus.
En av seriens största styrkor är dess subtila men skarpa kritik av privilegier, klassism, identitet och maktdynamik . Böckerna förstärker denna kritik genom att visa hur karaktärerna brottas med sin omgivning, oavsett om de använder läsning som en flykt, en sköld eller en statussymbol. Det är intressant att se hur dessa val aldrig är godtyckliga: vart och ett fyller en narrativ funktion, speglar en kris (som Mansons), illustrerar ett sökande efter personlig identitet (som Luisellis eller Ferrantes), eller drar paralleller med den sociala och emotionella miljö de lever i (som Fitzgeralds och Streisands).
Vi skulle kunna säga att även hur karaktärerna interagerar med sina böcker – sittande i sängen, ignorerande sina partners, läsande vid poolen medan andra smuttar på cocktails – avslöjar mycket om vilka de är och hur de relaterar till sin omgivning. Även om vissa tittare kanske tror att detta bara är kulturella referenser, är sanningen att produktionen av Den vita lotusen uppmärksammar även den minsta detalj.